Minneslund.

http://www.youtube.com/watch?v=1F5Ye-g9i2U

http://www.youtube.com/watch?v=MzVGFGUzNms

http://www.youtube.com/watch?v=QkLHS8BCTQE&feature=related

Lyssna med mig, lyssna pa Save Ferris.

Att lyssna pa Save Ferris far mig att tanka pa min gamla valdigt matchande lagenehet pa Villagatan. Dar gjorde jag det mesta av det minsta och njot till fullo av varje dag pa mitt liv.
Det gor jag aven nu,men pa en annan niva.
Da handlade det mest om att jobba sa lite som mojligt,garna sjukskriva sig pa osmidigast mojliga satt tidigt pa morgonen med en ol i handen,drick annu mer ol,ata riskakor och nudlar med ett glas naturell youghurt varje dag som ett robotliknande beteende,roka massor av vanliga och ovanliga cigaretter,dranka sorgerna i flott,traffa sa manga nya manniskor som bara gick for att sedan avfarda dem likt en paminnelse om en sen bok fran biblioteket. En kansla av att vara pa toppen av sitt eget bestammande,aven om det sarade sa manga manniskor pa vagen. Att ha en nattkompis som kom med jamna mellanrum och gjorde mitt inre till ett slags kaos som inte ens ett geni som jag sjalv kunde beharska. Varenda gang han dok upp,dok jag ner. Att ha en van 2 minuter fran mig,standigt hos mig,en van som jag inte langre besitter vanskap med. Men nu finns vannen med i minnet som jag besoker just idag,sa da far hon vara med. Finns gor aven starka minnesbilder av kyla,farger och lukten av vanilj. Inte den starka sortens vanilj som finns i damparfymer, men den sorten som finns i smaken av nagons lappar. Angesten dampades alltid av hog musik och nar mina ogon inte langre ville se,da begravdes de i bocker. Min lagenhet blev tillslut ett slags vandrarhem utan betalning i sedlar och nar jag inte kunde langre kalla det mitt hem,da bestamde jag mig att det var dags.

Det beslutet har nu gjort att jag sitter har idag,i varmen.


Allt detta frambringar Save Ferris. Det tar bara 5 sekunder att ga igenom allt detta i huvudet,likt en blixt som susar genom minnesarkivet,kastar minnet i ansiktet pa en for att sedan forvandlas till damm. Jag forsoker ibland damma av minnen,men de tar inte alltid sa latt,eftersom jag har lagt angesten pa hyllan.