Lovebirds.

Det ar en farlig kombination med tva manniskor som alskar sex,drugs n rock and roll.
Da blir det oftast skit av allt, men pa kuppen mar man sa otroligt bra och har det sa otroligt roligt. Kuppen kommer vara ett tag. Det finns en del matcher kvar att spela och en del pokaler kvar att vinna. Pokal 1: mest full. Pokal 2: en hel pa en gang. Pokal 3: flest ganger. Lovebirds 2008. Tequilan rinner ner i halsen som vattnet i backen. Fort,klart och tydligt. Det vaxer. Flaskan blir storre och hjartat har mer plats. For Tequila.
Daligt med bilder nufortiden, har inte tagit fram kameran en enda gang sedan jag kom hit. Det var 11 dagar sedan. Kanske sen, nar jag fraschat upp mig lite. Nu ar inte uttrycket FRESH nagot jag ar bekant med.



Jag vill att Monica ska komma hit och radda mig fran att forfall ner i en bubbla som var alldeles for stor fran forsta borjan. Men kanske faller jag at ratt hall for en gangs skull, uppat. Hoppas pa oss,Phandy. Gor det.

Hora av mig.

Jag har ingenting att skriva. Ingen ork och ingen energi. Det branner i varenda led i min kropp,mina hander domnar av till och fran och mitt huvud ar blankt. Tank vad man kan alska alkohol, hur mycket den kan fa en att ma sa fruktansvart illa, och bra. Pa samma gang. Nu har jag varit hemma i 8 dagar varav 7 som jag supit sonder skallen av mig sjalv. Det om nagot, ar inte coolt och ballt. Men jag tycker om det. Nu sager min kropp dock ifran, jag maste vila en dag. Kanske.

Pa aterseende. Kanske.

Grannsämja.

Min datorgranne är trevlig. Han försöker bjuda mig på små rosa tyska korvar och hårdbröd. Hans namn var likadant som mitt fast utan n istället med ett k. Nu har jag bara 7 minuter kvar på mitt internet. Jag har ont i arslet,nacken och sinnet. Hjärtat värker lite också.

OS överallt, och tydligen ska några OS-snubbar som vunnit medalj komma till Arlanda och visa sina tråkiga ansikten klockan 18.00. Då ska jag stå längst fram och visa puppan och hoppas på att någon av dom är rik och gillar puppan. Det hade varit det allra bästa. Då hade han eller hon (finns pengar så spelar kön ingen roll) kunnat ta med mig hem och matat mig med bräserade tusenlappar.

Nu ska jag ragga upp en cigg.

Spyfärdig.

Nu har jag varit på Arlanda i 3 timmar. Yes, jag har nu ytterligare 8 timmar kvar, spännande.

Mest besviken är jag över SAS och deras jävla flygtider från Övik. Som gör att jag måste få träsmak i röven och bli förbannad på allt och alla som stöter in i mig var 3:e minut. Snart måste jag gå och avreagera mig på något, eller någon. Kanske borde köpa en glass.

Och mina glasögon är inlåsta med väskan,nu kan jag knappt läsa. Det som skulle sysselsätta mig.

Ilska.

...............................

Som tur i oturen så får jag träffa Phandora aka Monica, hon tänker åka ut hit (vilken hjälte) och hålla mig sällskap någon timme. Hon är så bra. Det räcker så.

När jag landar i Samui, då börjas helvetet jag skjutit upp de senaste 6 veckorna.

Don't cry for me, Argentina.

Nu drar jag. Eller snart rättare sagt, imorgon.

Tillbaka till min magnifika plats att ha ett hem,hund och allt. My reality. Min,och bara min.

Monica förstår mig, att verkligheten där, är så mycket mer än verkligheten här.

Känns bra att lämna efter mig sex veckor av svineri. Along the way av svineriet så mötte jag underbara människor, några som gjorde mig besviken på sin stupida fasad och tomma inre och några som än denna sekund fortsätter att blända mig med sin fullkomliga ärlighet och skönhet.

Mamma, henne kommer jag att sakna.

Min bror, han kommer jag att sakna.

Monica, henne kommer jag (inte) att sakna,

Och andra, med namn som passar dem,dom kommer jag även att sakna.

Men saknaden övertar aldrig mina tankebanor och gör mig aldrig till en av de alla idioter som inte förstår. Som inte förstår att livet,det är kort.

Jag tänker avsluta min vistelse här med min dagsfärska egna kommentar, och som nu ar nya innegrejen att säga när man ska beskriva en person för en annan "om jag säger såhär då: den som tänder på henne,tänder på smuts"

Bittersweet.

Mum is coming to get you, baby!

På fredag åker jag tillbaka hem till Samui,Thailand. Idag är det onsdag, imorgon vaknar jag upp på torsdag, hinner knappt gå och lägga mig så vaknar jag upp på fredag. Då kommer känslan av lycka att överväldiga mig och jag kommer deffo gråta. Av ren och skär jävla längtan. Längtan till min baby Daisy,till värmen,till dansen och ölen,till Bubblan och skratt. Som icing on the cake så följer min underbara Playboy-Len med. Utvägen av våra liv hade inte kunnat te sig bättre än såhär just nu. Just nu. Sen får vi se. Måste dock redogöra att det finns saker och människor jag under 6 veckor på födelseorts-plan har lärt känna som jag kommer sakna. Vänner och MAT. Har minst gått upp 3-4 kilo när jag varit här. Damn you, svensk mat. Men saknaden övertar aldrig mina val, faktiskt inte.

Nu måste jag sortera tvätt, för imorgon, då packas väskan.

No proof.

Du och jag har inga bilder.

När jag såg denna som jag knäppte i Sthlm tänkte jag,att vi har ju faktiskt en.

Du och jag, baby.