It's a small world,baby.

Aldrig hade varken jag eller han kunnat tanka sig oss. Aldrig nagonsin,inte en chans pa miljonen. Egentligen allt som behovdes var bara en enkel liten sekund, sen var det kort.

Jag tycker om min karlekshistoria,aven om den har medfort sa fruktansvart mycket onodigt tungt baggage pa resan. The limit ar ju faktiskt 20kg, och vara vaskor ligger nu pa kanske 345kg sammanlagt. Men sakta sa faller saker pa plats och det som inte behhovs ta med,det slangs eller laggs pa hyllan. Varenda dag sa kampar vi, en van sa det till mig redan fran forsta borjan att jag i princip hade ett helvete att mota. Fire against Fire. Hon ar klok,hon forstar mig.

Nu ar jag helt yr i huvudet,min hjarna kanns som potatismos,inte hemmagjord,utan den ackliga mosiga pulvermosen. Ar ju tvungen att kaka 1500mg morfin om dagen,plus 2000mg muskelavslappnande. Hur kan man lyckas hosta sa mycket och sa hart att man sliter sonder en magmuskel och far infektion? Bara jag som kan lyckas.

Nu ska jag lagga mig ner sa jag inte faller och gor illa mig.

Love is Blind.

Dar gar han. Djavulen sjalv.

Och javligt Stupid aven. Jag ar sa less pa allt vad karlek heter och star for. Jag vill ta karleken och trycka upp den i arslet pa nagon ful javel. Finns aven gott om fula javlar som jag

ar less pa. Jag ar aven less pa min kroppp. Mest av allt ar jag less pa ALLT.

Escape House Party.

Tonight,tonight.

Yeah baby,yeah. This is how we do it.

Nagonstans maste jag ha kant pa mig eftersom jag hade packat ner sminkvaskan. Vilket jag aldrig gor,eftersom smink ar det sista on my mind dagarna i anda. Men idag,idag visste jag nog innerst inne i mitt djupa spritsinne att fest skulle aga rum, och att det skulle bli en rejal en.

Just nu haller Marlene pa att tatuera sig, ONE LIFE, pa underarmen. Mycket vackert budskap,det sager val anda allt?

Ett liv.

Inte mer an det.

Jag ar ju som sagt inte som den vanliga manniskan som tycker att barn,man och hus,jobb och fina bilar att det viktigaste. Inte heller semestrar med familjen,middagar eller myskvallar. Inte heller tycker jag att slakten ar sarskilt lockande,eller sommarstugor och tjejfester. Inte heller tycker jag att det ar viktigt med vad for mobler jag har i hallen eller vilken klanning jag ska valja infor utekvallen. Inte heller om vi ska ata tacos eller kycklingpaj pa lordagskvall, jag tycker inte heller det ar sarskilt spannande att besoka en ny resturang och sedan beratta for alla och prata om det i 2 veckors tid.

Missforsta mig inte. Saklart det ar viktigt. Om man ar dum i huvudet.

Det jag tycker ar viktigt, ar att man har ETT LIV. och att man tar det som det kommer. Njut av varenda sekund. Sluta stressa och forsoka uppna sa mycket som mojligt innan du hunnit fylla 30. Jag har anda uppnatt mer an dig. Mer an du nansin kommer att uppna. Livserfarenhetsmassigt. Och allt-massigt.

Sa med detta vill jag saga, Pilutta dig. Dig och ditt triviala val av liv.

Mitt i nuet.

This is me, then. And now. Kvallen da allt gick at helvete och himlen oppnade sig. Och jorden under mina fotter(eller i mitt fall,sanden),blev vit.

Och aldrig mer kommer den vara en annan farg.

Mitt liv ar fyllt av kladdig kola och laskande lemonad. Det gillar vi. Fast jag maste saga att kroppen tar stryk. Dessa onda smartor och kramper pa de mest otankbara stallena ar smatt oroande. Men om jag tar det med en klackspark eller kanske en nya salt, da loser det sig nog. Haha. Det loser sig nog. Vet inte varfor "haha" skulle passa in. Mest kanske for att jag skrattar at mitt liv,min existens och min mening. Min mening med livet ar att jag ar och alltid alltid kommer att vara, ett dilemma.

Girl you so fit, and dont you know it?

Igar fick jag ett samtal. FRAN BREDBYN! I Bredbyn satt min fina van Phandy/Phandora/Phatty/SLM. Hon ar sa fruktansvart allt. Pa en och samma gang. Jag onskar hit henne. Om jag rakar hitta 'anden i flaskan' ikvall och far 3 onskningar, sa ska alla ga till att onska hit henne. Min alldeles egen askoppnare.


Om jag dricker tillrackligt manga shroomshakes kanske jag till och med far ha henne sittandes brevid mig reda ikvall. Heeeeeeeeeeeell yeah. Hallucination for the people!


Dagens lat till Phandy, Lady Saw - Pretty Pussy.

Will you still love me tomorrow?

Imorgon ska vi svina pa Phangan. Full Moon Party. Jag har inte gastat ett full moon sedan 4 ar tillbaka. Ska bli trivsamt att gora det igen. LETS GET FUCKED, BITCH! Jag och min compadre Len ska tillsammans med min baby och denna gang kanske 13.000 andra personer bli fulla,snygga och hoga pa livet. I 2 dagar. Straight on, fitta.

Min puppa.

Min lilla puppa och syster. Hon ar finast,det tycker alla jamt. Och jag. Jamt.

Nar vi var ut igar var vi nagot slags fenomen, vi var som kandisar. Kan inte ens saga hur manga som stannade oss och omringade oss och skulle ta bild pa oss och med oss, de skrek efter oss och dregglade efter oss.

Helt javla sanslost. Lokalkandisar ar vad vi ar,och anda hade vi inte varit ut pa en vecka. De som tar bilder pa och med oss ar turister. Jag fattar inget. Men det ar bra. Jag tycker om att inte forsta.

Monster i hundlig skepnad.

Nu har jag landat i min vardag,eller ja planet klev jag ur for langesedan med fotterna har hangt i luften sedan dess, fram till nu. Inga rutiner inforda an dock. Forutom att vakna och somna. Iofs har jag aldrig nagonsin riktigt haft nagra dagsmassiga rutiner,iaf inte sedan 1.4 ar tillbaka... Men lite tidsuppfattning och att kunna komma ihag vilken dag och datum det ar vore ju bra. Ibland. Kanske skulle borja med det.

Thailand ar cpskadat nu. Risk for inbordeskrig. State Of Emergency has been called. Well,det ar val anda bra. Eftersom dessa stora folksamlingar sakta men sakert borjar resultera i dod och satskap.

Jag vill tatuera in en penis i pannan.