Hang in there,son!

Ikvall sover jag inte i mitt hus. Jag kan inte och vill inte. Jag ska stanga in mig med goda vanner och ol,dricka mig full lyssnandes pa bra musik. Igar var jag ocksa full. Dagen innan aven,och dagen innan den full,och dagen innan den dagen var jag full. Im standing upright on my own. Jassa?

Jag kommer att sakna Daisy sa mycket. Jag ar alldeles for kanslig nar det kommer till att handla om henne, hon ar min klippa. Smart att forlita sig pa en forstandshandikappad engelsk bulldog. Ja.

Kings Of Leon - Slow Night, So Long.

Om ni inte visste redan, sa ar dom ett av varldens basta liveband.

Imorgon flyger jag till Bangkok.

Pa mandag flyger jag till Stockholm.

Pa mandag landar jag i Stockholm.

Pa tisdag sitter jag pa en grasmatta och dricker en kaffe och roker en cigg i all stillsamhet,med ett brustet hjarta. Visst, jag kan sitta pa stranden och gora samma syssla har, men jag foredrar gras just nu. Graset ar alltid gronare pa andra sidan. Det bevisas ju gang pa gang.

Om anda inte.

Phangan ar bra, valdigt fint,underbara strander,klart vatten och stilla liv. Inte alls som Samui. Sallskapet var underbart och maten var acklig, precis som det ska vara, finns inget battre. Inte just nu. Inte just nu. Inte just nu. Inte just nu. Inte just nu. What about later?

Kanske, kanske inte. Det aterstar att se.

Jag har ungefar 50 lasare om dagen, jag skulle tycka om sa mycket, om det egentligen bara var en enda lasare, som kollade 50 ggr om dagen. Det skulle jag gilla.

Phangan.

Nu ska jag aka till Phangan i nagra timmar. Bara for att jag kan.

T-Pain ft. Teddy Verseti - Church
Finns ingen lat jag hellre skakar roven till an denna. Nu och Alltid.

Mitt hem, nu och sen.

I vanstra hornet nere vid vattnet oppnade Phandora asken och bubblan sprack. Ariel lag och pullade i vattenbrynet. She's always watching. Till och med pa brollopet hade hon spanare ute i vattnet, Ariel alltsa..

Massor av ol fortardes och sangaren kunde inte saga r,"deam of califonication"

Chaweng Beach,dar ligger min undangomda parla till studio. Dar dricker jag kaffe och pratar med massa idioter. Det trivs jag med. Jobbigt att troligast behova ge upp det. Da maste jag dricka kaffe och prata med massa idioter nagon annanstans. Synd.

Imorgon maste jag spendera lite pengar. Och bubbla lite. Och tvatta min hund. Och sola,kanske. Troligast orkar jag inte. Vilket spannande dag det kommer bli.

Sahar kanner jag mig lite, Dustin Kensrue - Blanket of Ghosts.

6 veckor.

Jag tankte ta 6 veckors semester, jag behover komma bort. Jag behover komma till ovanstaende bilder.

Vet inte om det ar ratt val,det kunde innebara att jag forlorar ALLT. Men det enda jag vet just nu,att nar jag kommer tillbaka hit, ar jag stark igen. Att kunna be manniskor dra at helvete ar nagot jag maste lara mig att gora igen. Jag kommer kanske tillbaka hit med absolut ingenting,inga pengar pa fickan,inget jobb,ingenting. Men jag kommer ha min tjocka hund iallafall. Och det gor att jag vill komma tillbaka hit. Mer an allt.

Jag har nu inte solat sedan jag akte till London, vilket ar snart 5 veckor sedan. Jag ar vitare an nar jag flyttade hit for snart ett ar sedan. Helt otroligt. Jag far ta att njuta av svenska sommarsolen istallet,men kanner jag mig sjalv ratt,sa blir det bara kvallssolen jag njuter av men en iskall ol. Jag avskyr att sola,men alskar att vara brun. Som bajs. Min favoritfarg.

Jag aker pa mandag.

Ja.

Nu har hon inte sovit pa tva natter,tva dagar. Hon har inte heller atit nar hon inte har sovit. Kaffet hon forsoker dricka svider sa forbannat i magen och cigaretterna hon roker far henne att vilja spy. Handen ar svullen efter ett hart slag och nu gor aven foten valdigt ont efter en hard spark. Energin ar pa lagsta niva, och huvudet ar blankt.

Undrar hur detta ska ga.

Minneslund.

http://www.youtube.com/watch?v=1F5Ye-g9i2U

http://www.youtube.com/watch?v=MzVGFGUzNms

http://www.youtube.com/watch?v=QkLHS8BCTQE&feature=related

Lyssna med mig, lyssna pa Save Ferris.

Att lyssna pa Save Ferris far mig att tanka pa min gamla valdigt matchande lagenehet pa Villagatan. Dar gjorde jag det mesta av det minsta och njot till fullo av varje dag pa mitt liv.
Det gor jag aven nu,men pa en annan niva.
Da handlade det mest om att jobba sa lite som mojligt,garna sjukskriva sig pa osmidigast mojliga satt tidigt pa morgonen med en ol i handen,drick annu mer ol,ata riskakor och nudlar med ett glas naturell youghurt varje dag som ett robotliknande beteende,roka massor av vanliga och ovanliga cigaretter,dranka sorgerna i flott,traffa sa manga nya manniskor som bara gick for att sedan avfarda dem likt en paminnelse om en sen bok fran biblioteket. En kansla av att vara pa toppen av sitt eget bestammande,aven om det sarade sa manga manniskor pa vagen. Att ha en nattkompis som kom med jamna mellanrum och gjorde mitt inre till ett slags kaos som inte ens ett geni som jag sjalv kunde beharska. Varenda gang han dok upp,dok jag ner. Att ha en van 2 minuter fran mig,standigt hos mig,en van som jag inte langre besitter vanskap med. Men nu finns vannen med i minnet som jag besoker just idag,sa da far hon vara med. Finns gor aven starka minnesbilder av kyla,farger och lukten av vanilj. Inte den starka sortens vanilj som finns i damparfymer, men den sorten som finns i smaken av nagons lappar. Angesten dampades alltid av hog musik och nar mina ogon inte langre ville se,da begravdes de i bocker. Min lagenhet blev tillslut ett slags vandrarhem utan betalning i sedlar och nar jag inte kunde langre kalla det mitt hem,da bestamde jag mig att det var dags.

Det beslutet har nu gjort att jag sitter har idag,i varmen.


Allt detta frambringar Save Ferris. Det tar bara 5 sekunder att ga igenom allt detta i huvudet,likt en blixt som susar genom minnesarkivet,kastar minnet i ansiktet pa en for att sedan forvandlas till damm. Jag forsoker ibland damma av minnen,men de tar inte alltid sa latt,eftersom jag har lagt angesten pa hyllan.

And here we go again..

Nu ska jag bli full for karlekens skull.

Morning after.

Ja, jag fortalja att utan overdrift,om himlen existerar, sa besokte jag den platsen igar. Min dag sag ut som bilden ovan och min kvall som orden nedan. Scenariot var som sa: Manen var sa stor att den tackte halva himlen,stjarnklart och nattsvart dar uppe,fyrverkerier pa andra sidan stranden som gjorde allt det svarta multifargat da och da, vagorna skvalpade och brisen fran havet var lagom sval och svalkande mot varmen i luft och sinne. Med Pearl Jam som strommade ur hogtalarna,sand mellan tarna,varldens finaste pitbullvalp bredvid mig(som for ovrigt ar Daisys framtida man) och fem manliga vanner drack jag mig hungrig pa heineken. Nar vi fatt nog av paradiset begav vi oss till Hendrix Bar,namnet sager allt, det ar det basta stallet att luta sig tillbaka med en bars eller spela biljard. Bara bra musik och snygga manniskor. Efter det sa blev det saklart fiskburgare for hela slanten. Da ringde Peebs och gjorde mig sa glad. All in all var det ett perfekt slut pa en magnifik kvall. Att redogora himlen i ord ar inte latt,men jag tror ni forstar. Om jag skulle dott igar,hade jag klyschigt nog dott en lycklig man(?).

Det enda som var fel, var att det var ratt sa uppenbart vilka 2 personer i sallskapet som drack mest, for att kunna hantera en situation som ar ganska ohanterbar. Det gick an, tack vare barsen.

Enjoy!

Som lovat skulle jag bjuda pa tarta nar jag nadde 1000 pa min lasareometer. Jag bakade denna imorse nar jag steg upp,med tanke pa att jag steg upp for mindre an fem minuter sedan sa tycker jag att jag gjort ett javla bra jobb med tartan.

Min kvall.

Sadana har saker gor bara idioter.

Jag ska umgas med min basta van Heineken tills jag stupar.

Nar jag stupar och sedan oppnar ogonen ska alla se ut sahar.

Sen tankte jag somnna sahar.

.

.

Later som en plan,huh?

Heeeeell Yeeees.

5 ar.

Det har tagit 5 ar att hamna pa samma dag igen,fredag 20:e juni "midsommar afton". Da blev min Farmor Mary blev stulen ifran oss av cancer. Hon var alldeles for ung. 1936-2003. Jag saknar henne oandligt. Hon finns med mig varje dag, i hjarta och pa min hud. En tribute pryder min baksida av vanster vad,

hon ar evig i mitt liv.

Farmor, jag minns dig som igar. Eller for en timme sedan.

Det slutar aldrig varka i hjartat.

Kommentar.

Kommentar till INTERNAL LOVE av "m":

ETERNAL LOVE.
Jag vill.
Jag vill.
Jag vill.

Det finns inget sadant i denna varld sa som "evig karlek", det handlar bara om INTERNAL. In i kroppen,som ett spatt. Ja, jag vet, det ar lite ledsamt, men det ar sanningen.

En del av mitt allt.

Jag ar fruktansvart hungrig, och fruktansvart menas med att jag dregglar ner min kudde i somnen nar jag drommer om pizzasallad och flott. Sa pass att jag var tvungen att googla en bild och kanna det svida till i magen och helt plotsligt luktade vinden av flottig ost.

Sa,med allt detta avklarat tidigt ska jag nu underhalla mig sjalv med att ata ris. Jag alskar ris.

Pa tvartomspraket.

Internal Love.

Jag vill.
Jag vill.
Jag vill.

Koi.

Min man har en bror, som har en underbar liten grej dar han foder upp koifisk,for betraktandet av dess oandliga element av overraskning nar det galler farg.

Koifiskar ar magnifika,de slutar aldrig att lata mig forundras over dess fargkombinationer och dess skonhet. De ar aven en av de storsta och maktigaste inspirationskallorna i traditionell japansk tatueringskonst,de pryder var och varannan manniskas kroppsdel infuserade med vind,moln,vatten,drakar,blommor och enkelhet. Historien om koifisken och draken ar den basta,darav placeringen av dem bada i en tradtionell tatuering.

Fan,det ar sa javla mycket myror overallt. Jag maste ut pa Uppdrag; Myrforintelse, snart igen.

Kaffe.

Sahar sag Chaweng Beach ut idag nar jag gick ned till stranden for att hamta en kopp kaffe. Det tar mig ca 20 sekunder att ga och hamta mitt kaffe, och jag mots av detta. Jag fick en stunds insyn till mitt liv,och varfor jag har valt att leva har, just nu. Det ar bra med insyn ibland, sarskilt nar de inte kommer till mig sa ofta som forut. Just nar det galler att uppskatta min omgivning,naturen,skonheten och lugnet.

Jag har nu insett att jag inte har rad att forlora min omgivning, jag skulle inte kunna kopa tillbaka den for nagot pris. Man kan inte betala med anger,inte heller med ledsamhet eller forargelse. Jag ska istallet bidra till min omgivning, med massor av pengar, sedlar som finns i valutorna; karlek,uppskattning,omsorg och gladje.

Diamonds on the inside.

Igar kom Far och Son in till varan studio. Med deras icke existerande beharskning av det engelska spraket forstod vi snart nog att de bada ville tatuera in initialer pa armen. Sonens doda mammas initialer och Fars bortgangna frus initialer. Sonern var 12 going on 13.
Utan min tillatelse som agare och manager over studion fortgick dock det hela.
Jag hade inte hjarta att saga nej sa som jag borde gjort, sa jag lat istallet varan gastartist bestamma over hans egen hand.

Jag satte mig utanfor,rokte en cigarett och tyckte det hela var sa ledsamt. Pa alla nivaer.

Idag nar jag vaknade, vaknade jag mer trott an vanligt,aven fast somnen gav mig nagra timmar extra inatt, aven fast jag inte riktigt bad om det. Det var ju snallt.

Sa jag lyssnar pa Ben Harper- She's only happy in the sun, och letar mig vidare efter skrattet och smartan. They will bring me to my needs.

Eftersom jag beharskar engelska spraket som mitt eget modersmal sa blir det oftast lite problematiskt for mig att beskriva nagot pa svenska som later sa mycket battre pa engelska,och tvartom. Sa som, "Skit i det sa lev du langre!". Det kanske ar en av de fyndigaste sakerna man kan saga. Pa svenska.

Mord i sikte(fittan).

Idag har varit en av de varsta dagar. Sov absolut inte en enda timme inatt. Steg upp ur sangen sex imorse efter att ha legat och vridit och vant mig i 3 timmar.

En sadan dag da man inte vill se,hora eller prata.

Sa jag skissade en bildlig forklaring pa hur, imorse, till kaffet. Sa kande jag mig. Uppsvalld,halv och ihalig med en aura av bajs.

Sen blev jag annu mer forbannad,eftersom jag var sa illa tvungen att prata, jag ar inte dov sa jag horde allt och jag tvingade mig sjalv att se. Honom. He's doing my head in. Bara pa de allra samsta satten ocksa. Angesten fyller upp varenda kopp kaffe jag dricker. Och jag som inte ens hunnit koka upp vattnet an.

Jag som alltid vet vad som behover sagas och goras. Maktlosheten ar en ny och underlig kansla.

Looking back on London.

Om jag nu ser ut som guld,sa hoppas jag att jag ser ut sahar.

Jag sag fram emot london sa mycket, nu ser jag tillbaka, och kanner..kanner...well,nagot kanner jag iallafall.

Fyra man och en begravning,eller jag, var en bra kombination. Glen,Big Ry,min man och RyRy ar alla underbara manniskor. Och alla fyra tillsammans bildade ljuv musik utav skratt och annu mer skratt. Mest glad ar jag over introduceringen till Dustin Kensrue och Iron and Wine. Jag ma vara lite bakom flotet har i langtbortistanien, MEN tids nog sa kommer alla go'bitar till mig med.

Jag ser ut som guld och kanner mig matt och belaten nu. Vilket ar ganska bra,for da far jag tid att andas mellan sjalvsvalten och allt latsandes jag bygger.

Steal my kisses.

Ben Harper - Gold To Me

hell yes.s.s.s

Hem bubbliga hem.

Och det har kommer jag hem till.

Man kan nog inte bli mer glad an jag blev nar jag sag min lilla gris. Nu ar hon verkligen alldeles for tjock pga kommunikationsproblem mellan mig och hundmataren. Jag sa en gang om dagen,for hon var redan sa tjock. Men han fick sa daligt samvete nar han kom hem pa kvallen och at och hon satt och tittade pa. Sa han gav hon igen. Och igen. Vilket har resluterat i en javla kula. Nu ska det bli hardtraning,bade med motion och pluttarna. Vi maste ju fa slut pa pluttarna.

Idag drack jag en shot tequila. Eller 3 in fact. Vilken har gjort mig till en alldeles yr och forvirrad flicka. Jag som inte brukar lata mig paverkas. Kanske bara ar tillfalligt. Ja, vi intalar oss det sa blir det enklare. Yes. Logisk som alltid.

Nu luktar det bajs har. Undra om det ar jag eller annu en plutt..

Det var en plutt.

Maste fa bukt med det har.

Med allt.

Moln och Sedlar.

Man blir extra inspirerad att spendera pengar nar det ar molnigt dar uppe. Nar solen skiner inspireras jag bara till att sitta pa min feta rov. Har gatt upp minst 4 kilo pa dessa 2 veckor,tack vare alla pastasallader,profiteroles,raz panacotta's,brod och ost,indiskt och chinese takeaways,fish n' chips,victoria bakelser och oandliga mangder pitabrod och fetaost. Allt har lagt sig pa the behind och dubbelhakan. Yeeesss, for jag ska bli en klen,bullatande brudjavel.

Sa for att konstatera vad jag nu gjort under dessa tva veckor, jag har: atit,atit,sovit,atit,last,last,sovit,atit,shoppat,shoppat och shoppat. Och atit. Sa all-in-all har det varit en fantastisk semester.

Idag spenderade jag. Alldeles for mycket for en dag. Men det gottgjorde jag med att bjuda pa kakor.


Imorgon ska jag spendera igen. In your face,bitch!

Yes.

Vad vi kan se fran denna bild ar att hon ar fantastisk. Ja,hon i rod klanning. Daisy tittar fascinerande pa medan hon "strikes a wedding pose" och bara ar fantastisk, som bara hon kan.

(egentligen borde jag hata henne, men det ar sa svart ibland)

Fuck this.

Ja verkligen, jag kanner for att knulla sonder min varld idag. Till sma bitar. Ta sonder allt och alla. Och dig med.

Min underbara tatuering ar mosig och acklig,min reaktion till bla pigment ar hemsk. Jag har vetskap om att jag ar kanslig till blatt och rott ink,men eftersom det ar standard farger sa tanker jag inte ge upp hoppet om att forsoka igen och igen. Nu anvande vi lila,med ytterst lite bla. Och saklart,jag fick en allergisk reaktion. Sa nu ar den acklig,och varig. Och kommer ta kanske ett ar att riktigt laka. Far ta och fylla i om sex veckor da min man i vardagen kommer hem igen.

Jag blir sa arg.

Sa javla arg.

Fast jag maste medge att jag har ett slags gladjeamne att le at. Ibland.

Resten avskyr jag.

Mellanmjolk vs. Tequila.

vs.

Nu tanker jag beskriva min situation genom att anvanda min vans metaforiska ordval.

Det var ju trots allt hon som sprackte bubblan.

Lange har det statt en flaska Tequila framfor mig. Ooppnad med plasten och forseglingen kvar runt korken. Den har fungerat bra sa, Orord. "Se men inte rora" som om det varit en paminnelse om alla de stegen i evighetsprogrammet Monogam. Men nar Hjarter Dam klev in i rummet oppnade hon Pandoras Ask och darmed flog korken av Tequilan likmed den pa champangeflaskan nar det ska firas. Med bubbel. Bubblan. Fragan ar da: Kan man verkligen fira varje dag? Nar tar bubblorna slut,nar blir champangen blaskig,nar far den mig att vilja spy i handfatet? Jag skulle ge firandet kanske 2 veckor. Och med vetskap om det sa maste jag halla mig till Mellanmjolken. Bubblan ar sprackt och sapan ligger nu som en hinna runt min hjarna, det ar svart att inte bli kladdig om fingrarna. (nu blev det ackligt) Jag har som vana att gora saker och ting ackligt.

Domen ar den att det ar fruktansvart skont att kunna skylla oppnandet av Tequilan pa nagon annan, an om jag vet att det inte ar sa. Fornekelse ar den basta av saker.