Mellanmjolk vs. Tequila.

vs.

Nu tanker jag beskriva min situation genom att anvanda min vans metaforiska ordval.

Det var ju trots allt hon som sprackte bubblan.

Lange har det statt en flaska Tequila framfor mig. Ooppnad med plasten och forseglingen kvar runt korken. Den har fungerat bra sa, Orord. "Se men inte rora" som om det varit en paminnelse om alla de stegen i evighetsprogrammet Monogam. Men nar Hjarter Dam klev in i rummet oppnade hon Pandoras Ask och darmed flog korken av Tequilan likmed den pa champangeflaskan nar det ska firas. Med bubbel. Bubblan. Fragan ar da: Kan man verkligen fira varje dag? Nar tar bubblorna slut,nar blir champangen blaskig,nar far den mig att vilja spy i handfatet? Jag skulle ge firandet kanske 2 veckor. Och med vetskap om det sa maste jag halla mig till Mellanmjolken. Bubblan ar sprackt och sapan ligger nu som en hinna runt min hjarna, det ar svart att inte bli kladdig om fingrarna. (nu blev det ackligt) Jag har som vana att gora saker och ting ackligt.

Domen ar den att det ar fruktansvart skont att kunna skylla oppnandet av Tequilan pa nagon annan, an om jag vet att det inte ar sa. Fornekelse ar den basta av saker.