29.9.08

It's a small world,baby.


Aldrig hade varken jag eller han kunnat tanka sig oss. Aldrig nagonsin,inte en chans pa miljonen. Egentligen allt som behovdes var bara en enkel liten sekund, sen var det kort.

Jag tycker om min karlekshistoria,aven om den har medfort sa fruktansvart mycket onodigt tungt baggage pa resan. The limit ar ju faktiskt 20kg, och vara vaskor ligger nu pa kanske 345kg sammanlagt. Men sakta sa faller saker pa plats och det som inte behhovs ta med,det slangs eller laggs pa hyllan. Varenda dag sa kampar vi, en van sa det till mig redan fran forsta borjan att jag i princip hade ett helvete att mota. Fire against Fire. Hon ar klok,hon forstar mig.

Nu ar jag helt yr i huvudet,min hjarna kanns som potatismos,inte hemmagjord,utan den ackliga mosiga pulvermosen. Ar ju tvungen att kaka 1500mg morfin om dagen,plus 2000mg muskelavslappnande. Hur kan man lyckas hosta sa mycket och sa hart att man sliter sonder en magmuskel och far infektion? Bara jag som kan lyckas.

Nu ska jag lagga mig ner sa jag inte faller och gor illa mig.

Inga kommentarer: